Åren 1900-2000

Högskolan utvecklades kraftigt och 1977 års högskolereform blev avgörande för hela högskolan. Med den blev breddad rekrytering ett måste.

I början av 1900-talet fanns 6 lärosäten i Sverige: Uppsala och Lunds universitet, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms högskola och Göteborgs högskola. De två sistnämnda hade grundats som alternativ till de traditionella universiteten med fokus på samhällsnytta och folkbildning. Att studera vid universitet och högskola var ännu få förunnat – i hela landet fanns under 1920-talet enbart 6 500 studenter.

Studentinflytande

Studenternas röst stärktes när Sveriges förenade studentkårer (SFS) bildades 1921. Den byggde på universitetens studentkårer som studenterna obligatoriskt tillhörde.

Studenterna fick nu möjlighet att framföra synpunkter till politiker, myndigheter och universitetsrepresentanter. Studenterna låg ofta i frontlinjen av reformarbetet med konkreta förslag till förändring och förbättring.

Expansionen börjar

Efter andra världskriget påbörjades i hela världen en kraftfull utveckling av vetenskap och teknik som innebar att universiteten fick en ny och starkare roll i samhället. Utbildning och forskning sågs också som viktiga inslag i att bygga det moderna samhället och såväl teknik-, natur- och samhällsvetenskaperna byggdes ut.

1945 studerade 14 000 studenter vid svenska universitet. Andelen kvinnliga studenter var cirka 20 procent och 6 procent av doktoranderna var kvinnor.

1977 års högskolereform

På 1960-talet införde Sverige ett allmänt studiestödssystem för att ge fler ungdomar möjlighet att studera. Högskolor inrättades på nya orter och ett stort antal fackhögskolor införlivades i universitetsvärlden: lärar-, social-, journalist-, och vårdhögskolor. Också de konstnärliga högskolorna blev en del av den gemensamma universitets- och högskolevärlden. Sverige fick världens bredaste högskola.

Men högskolan blev också mer reglerad och nyttoinriktad, tydligast syntes det i att all utbildning inordnades i fem yrkesutbildningssektorer och att ”fria studier” försvann.

Studenterna strömmade till högskolan och expansionen fortsatte i en sådan takt att det blev uppenbart att hela högskolesektorn måste omorganiseras för att klara anstormningen. Det gjordes med en högskolereform.

1977 års högskolereform innebar århundradets största reform för den svenska högskolan.

Denna var delvis påverkad av 1968 års politiska omvälvningar som redan tidigare hade lett till att studenter fick inflytande över utbildningen – något som efterhand förstärktes och i dag är stadgat i högskolelagen. Ett viktigt syfte med 1977 års högskolereform var att ge en mycket större andel av befolkningen tillträde till högre studier.

Breddad rekrytering

Breddad rekrytering blev ett nytt inslag i universitets- och högskolevärlden. Tack vare reformen ökade antalet studenter från 100 000 till 150 000 och kvinnliga studenter är sedan dess i majoritet i högskolan. 

Nästa större reform genomfördes 1993. Den innebar ökad frihet för universitet och högskolor, bland annat när det gällde studieorganisation, utbildningsutbud, antagning av studenter och användning av resurser.